Studien Den förenar genuint rolig satir med onödigt gediget hantverk i avsnitt 4, vilket skapar en snygg och rolig halvtimme.
Det finns helt enkelt ingen anledning till det Studien att vara så bra. Om det bara vore en satir på filmbranschen skulle den vara rolig och bra, och ingen skulle bli upprörd över det. Men ta avsnitt 4, ”The Missing Reel”, som ett exempel. Det är en rik röra av dyrbar auteurism och kraftfulla rörelser som sätter vinst framför konst (tänk på vad sa Bryan Cranston vid premiären) Men den är bättre, låter bättre och är bättre aktiv än de flesta filmer. Det är att äta din tårta, äta den och be om några sekunder.
Detta kommer förmodligen inte som någon överraskning med tanke på hur Det var det förra avsnittet. Men ”The Missing Reel” är så bra och den är också fundamentalt annorlunda. Precis som ”The Oner” tar det ett enda trick och blåser det till avsnittslängds proportioner, men tricket här är så bra att det hela skulle kunna fungera som en fristående kortfilm helt skild från vilket bredare sammanhang som helst.
Tricket är att efterlikna ett Chandleresque noir-brott, eftersom Olivia Wilde regisserar ett och filmar det på film, vilket Matt är ett stort fan av. När en rulle från den filmen försvinner, startar den en undersökning av dess försvinnande som gör att Matt och Sal är två gumshoes som försöker spåra upp rullen utan att rubba någon av skådespelarna eller skada studions rykte. Försäkringen skulle täcka omtagningar om rullen officiellt förklaras saknad – den skildrar en skjutning i tredje akten och en Wilde cameo – men Matt vill inte att det ska hända eftersom han tror att det kommer att lämna filmskaparna att filma på en film.
Eftersom Matt fryser och har färgat håret för mörkt, hamnar han i en trenchcoat och trilbyhatt från garderobsavdelningen, vilket får honom att se ut som Philip Marlowe. Och eftersom uppsättningen är täckt av ett lager av inpumpad rök är hans röst raspig när han spelar in sina tankar som ljudanteckningar, vilket hans terapeut har rådet honom att göra när han börjar snurra. Så du har Seth Rogen klädd som en privatdetektiv från 1930-talet som ger några hårdhänta dramatiska berättande, medan Sal försöker hindra honom från att anklaga Zac Efron för att vara en tjuv. Det är precis så roligt som det låter.
Men Studien Avsnitt 4 förbinder sig helhjärtat till en estetik som ofta framstår som otroligt prålig, som om den är mycket mer slående än den egentligen behövde vara för att fullfölja idén. Det finns några bilder i ”The Missing Reel” som du kan rama in och hänga på väggen. Men inom denna onödigt söta bakgrund finns en riktigt rolig charad där Matt måste gömma sig i Zac Efrons trailer och dyka upp för en viktig ledtråd på grund av en hittills onämnd superkraft att kunna identifiera vilket märke som helst av alkohol enbart genom dess arom.
Det finns vissa saker om Hollywoods inre funktioner som också är upplysande. Det finns en underström av förbittring mot Matt eftersom han vägrade att betala för en wrap-fest eftersom det var så dyrt att filma på film, och Olivia Wilde visar sig vara tjuven eftersom hon inte var nöjd med slutscenen och ville tvinga studions hand på en omstart som hon visste att Matt inte skulle stå för. Men hon ville också behålla rullen eftersom hon var så imponerad av kvaliteten på sin egen cameo. Olivia Wilde har helt klart en bättre humor än hon har fått äran för, eftersom hon spelar den sortens narcissistiska version av sig själv här som de flesta skådespelare drar sig för.
Men den verkliga MVP:n är Ike Barinholtz. Liksom ”The Oner” tar ”The Missing Reel” bort någon av birollerna och lämnar Seth Rogen och Barinholtz att göra det ensamma, men den senare får mer att göra här, och drabbas i huvudsak av en mindre härdsmälta när Matt vägrar lyssna på honom och fortsätter att rikta in sig på Zac Efron som en möjlig misstänkt. Allt han säger är roligt, särskilt saker om hur löjligt Matt ser ut med färgat hår, även om det verkligen tjänar en större poäng om hur arbetstrycket får Matt att bli paranoid och gå vilse.
Men allt är bra som slutar bra. Efter en löjlig och utdragen jaktsekvens förstör Olivia Wilde den saknade filmen, men får ändå hennes ombildning eftersom Matt säljer sin absurt pråliga Corvette till Efron och betalar för den ur egen ficka. Som Matt snabbt inser vinner regissörer alltid i Hollywood. Lyckligtvis med Studiendet gör vi också.
