Mord i småstad Säsong två når sin fånigaste och mest överdrivna punkt i ”Masterpiece”, där Karls jakt på seriemördaren kolliderar ganska tafatt med farorna och miljön i en liten stad.
Jag vet att jag alltid klagar på den här serien av skäl som ibland inte ens kan hjälpa, men ”Masterpiece” – en provokativ titel i sig, tycker jag – gör det verkligen inte. Känslansom Mord i småstadförstår du vad jag menar? Återkomsten av den store seriemördaren Tommy Cummins förebådar ett spektakel som står i skarp kontrast till Cassandras isolerade drama om att känna sig dålig över sig själv.
Budgetdebaklet i stadshuset
Karl är fortfarande upprörd över det, förresten, och det kan han lika gärna vara, men han älskar Cass, och serien har inte riktig tid för deras förhållande att utvecklas, så han bestämmer sig för att låtsas att alltihop aldrig hände. Det här avsnittet var förresten första gången jag såg Gibsons polisavdelning hantera andra småstadsbrott, vilket inte bara förklarar varför personalbristen är så kritisk, utan också sätter stopp för några av mina tidigare skämt om hur många mord som verkar inträffa i den här lilla staden. Det är irriterande.
Men inte lika irriterande som Cummins, som i ”Masterpiece” tvingar Karl, genom biträdande distriktsåklagare Lanni Soo, att besöka honom i fängelset så att han kan avslöja sina första offers begravningsplatser. Karl vet att allt är en list, en del av en större ”show” (seriemördare är ju oftast skrytnördar), men går ändå med på det och snubblar huvudstupa in i ett flyktförsök som delvis underlättas av en beundrare vid namn Madeline. Med Tommy på flykt måste Karl bearbeta ledtrådarna, som avslöjar avsnittets mest inspirerade twist: att Madeline faktiskt är syster till ett av Tommys offer och bara utger sig för att vara en konspiratör för att snärja honom. Jag gillar det här eftersom det spelar på den vanliga tropen där människor förknippas med tidigare offer som blir fjäskande besatta av sin mördare, och det är också logiskt, med tanke på Tommys ego, att han faller för det. Även om detta hjälper i längden, fångar det inte Tommy under tiden, vilket leder oss till en stor, hetsig konfrontation modellerad efter Dantes Inferno, vilket mestadels var vad jag menade när jag saMord i en liten stad
Säsong 2 Avsnitt 8 känns lite felaktigt. Vad är det här,
se7en?
